Du kan skratta åt mina känslor, säga att jag överdriver, gör det till värsta grejjen. Men för mig är det mer än så, jag vet inte hur jag ska ta mig till. Vet inte vad jag ska säga och göra, just nu känner jag mig maktlös. Allt du vill göra är jag tvungen att gå med på, för just nu är det så. Eller det kommer att bli så. Om du säger att vi ses om 1 månad, så kommer det att bli så. Jag har Ingentig att säga till om. Det kommer att bli ensamt och förjävligt. Jag kommer sakna dig, kommer du sakna mig lika mycket? Kommer du att hålla allt du sagt. Massa tankar, jag blir fan TRÖTT i huvudet av allt. Orkar inte tänka, varför gör jag det ens, jo för jag är rädd. Rädd för att förlora dig, rädd för att inte få träffa dig, rädd för att inte ha dig där när jag behöver dig.

Rent ut sagt, Detta sårar mig.