Idag har det vart en jobbig dag. Med mycket saker att göra på praktiken.
Jag har aldrig vart med om att en person har dött, eller jo det har jag. Men jag har aldrig sätt en person kämpa in i det sista. Tills idag. En som jag har tagit hand om i snart 2 veckor avled idag, kan inte förklara känslan av att stå där vid sängen och känns sig så hjälplös. Det ser så hämskt ut när en person har panik och inte kan andas, och det kommer inte att bli bättre. Jag fick svårt att andas. Det fick mig att tänka på min älskade farfar, som försvann för oss. Det gjorde ont i mig av att tänka på att han gick bort på samma sätt, och att jag inte satt där vid sängen och höll dig i handen. Du saknas oss.

Nu är jag helt tom, helt slut. Hoppas att Robin kommer sen,
vill bara ha någon att krama.



Can't breath without no air