Jag hatar att försöka sova när jag mår dåligt. Jag klarar mig bra på dagen, när man kan prata med folk, men när kvällen och natten kommer så får jag panik, då är de jag själv med mina tankar och beslut. Då kommer allt negativt fram, och jag undrar hur jag vill ha det, och vad jag ska göra. Då kommer tårarna och ilskan fram, på morgonen är man helt slut, man orkar ingenting. Vill dra täcket över huvudet och drömma sig bort och att tänka att allt man varit med om var en dröm. Men man vaknar alltid upp till det man lämnade innan man somnade, och då kommer den jobbiga känslan igen. Fuck säger jag bara