En sak som jag hatar, är när man vaknar upp. Vaknar upp till verkligheten, man vaknar och tror att man drömt allt, att detta kan väl fan inte ha hänt, de är ju inte rimligt att de skulle kunna ha hänt. Men så vaknar man upp till verkligheten och kommer på att det var fan ingen dröm, att man går upp och det känns som att man har en tung sten i bröstet. Man vill inte äta, orkar inte prata vill bara somna om igen. Drömma sig bort, till det lyckliga. Orkar inte vakna upp med gråten i halsen, vill inte. Vill inte.

Det går inte att komma ifrån verkligheten, hur mycket man än vill det så går det inte. Allt är så jävla fel, hur kunde du är frågan man ställer sig om och om igen, en ursäkt är inte - jag tänkte inte. Världens sämsta svar. Det är så ofattbart, jag fattar ingetnting, trodde aldrig. Jag litade på det, dig. Snacka om att det där ordspråket stämmer att det tar hur lång tid som helst att bygga upp ett förtroende men 1 sekund att tappa det igen, och det är det man gör om och om igen, som att det skulle vara någon ny hobby att vinna tillbaks det, att finna ro igen i sig själv, att det inte ska kännas som en sten i bröstet som är så tung så det inte känns som att man ens kan hoppa och lyfta från marken.

Vet inte hur man ska gå vidare alls, vet ingenting. Det är så sjukt att man kan vara svartsjuk och avundsjuk på sin bästa vän, bara för detta. Fyfan mår illa över mig själv för att jag kan vara det, det är ditt fel, du som förstör min vänskap med min bästa vän, tack så Jävla mycket!! Vet inte vad jag vill, eller jo. Men det är ett beslut som sårar mig, min vänskap, mitt förhållande, om jag vill ha kvar allt det. Om det går. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så sviken, förvånad, chokad, ledsen och framförallt så förbannad som jag är nu. Jag skulle kunna göra så dumma saker just nu, jag vill sparka sönder något, slita i något. Skrika hur mycket jag hatar dig, skrika hur mycket jag hatar att älska dig. Inget går ihop, ja vill att du tröstar mig för att ja skriker och gråter, gråter de känns som de aldrig ska bli bra igen. Men sen så vill jag slå dig, skrika att allt är ditt fel och att du inte tar hand om mitt hjärta som jag gett till dig. Jag vill slå dig, jag vill krama dig. Inget alls är rimligt, nu vill jag sova. vill Glömma allt.