Så jävla less, så jävla trött, inte sovit på 2 f*cking nätter, tankar bara snurrar i huvudet, jag har rent ut sagt ett Helvette med mina tankar, beslutsångest på stora beslut, ibland kanske man måste vara egoistisk och tänka på hur JAG mår och inte någon annan? Någon gång måste det F*n vara nog, eller!? Samma gamla visa men vet inte vad det är för låt, lite sådär känns det, Kan vi inte komma fram lite!? Känns som man står och stampar på samma j*vla ställe fortfarande, can't handle this right now, or Ever?

Min spontana tanke när jag "vaknade" efter andra natten utan sömn var, jag orkar inte prata, inte gå upp ur sängen, vill lägga mig under täcket och drömma mig bort, eller gå ut och ta en shot och supa mig full så jag slipper tänka, I hate my mind!! de vill aldrig hålla käften. FU