När jag tänker efter, tänker tillbaka så var nog studenten min lyckligaste dag. Solen, kläderna, mössan, vännerna, familjen och släkten. Det var en sån dag där allt var så jävla bra, så galet lycklig, så underbart ovetande, naiv och blond och lite för blåögd. När man nu i efterhand kollar tillbaka, gör det ont i min lilla själ, att se hur jag log så brett så att hela tandköttet syntes, hur överlycklig var var, med allt med livet. Take me back.